Jon, älskade lillebror
Öppet brev
läser du de här så gör du de, tänker inte berätta för dig att jag skrivit något.
Hej kära lillebror!
hur mår du egentligen, någonting vi inte riktigt diskurerar men som jag gärna vill försöka med mer.. det kan vara så svårt att prata med dig ibland, du svarar inte eller säger bara jag vet inte, på de viset tror jag vi båda är ganska lik vår far.. jag saknar dig så himla, himla mycket! tänk att det är ett år sen du flyttade upp till Mörsil nu, jag är hur glad som helst att du flyttade just dit och bor där du gör! men fy bubblan vad jag saknar att ha dig här, nära till hands, bråka lite, skratta och mysa! jag önskar du väljer att stanna kvar där uppe tills i alla fall du gått klart högstadiet, så du gör klar den delen av din väg, jag hoppas att du tänker till på ditt gymnasie val så du inte tänker på vad andra tycker och vill, hoppas du väljer så du mår bäst och känner att du trivs där du är. jag längtas tills vi träffas igen, även fast vi kanske inte pratar i telefon varje dag längre så tänker jag på dig jämt! jag är glad att du skickar bild varje dag på vad du gör för något där uppe och hur jäkla grym du är i skolan, blir så himla stolt över dig, över allt du gör, att du orkar så mycket som du faktiskt gör! att du tar vara på varje dag som går och gör dom till de bästa. jag vet att du tycker det känns som pappa inte bryr sig, men de gör han, han har bara så himla svårt att visa känslor, egentligen så tror jag inerst inne att du vet de men kanske inte vill tänka så. hade jag kunnat gjort så att hela den sitoationen blev bättre hade jag gjort vad som helst! jag hoppas du har hoppet uppe och ditt leende med dig varje dag som de busfrö du alltid varit! älskar dig till tusen.
❤