rädsla
Fredag, 17 juni
Det finns mycket man kan vara rädd för, nu tänkte jag försöka skriva av mig lite.
jag har i största delen av mitt liv varit rädd, jag är 19 år, varför har jag i 10 år varit rädd? sen min mamma gick bort i cancer har livet varit en stor rädsla, varför tog himmlen en sån god hjärtad person och inte en som bara gjort ont?
jag har alltid varit mycket mer mogen än mina vänner, då jag måsta växa upp runt 11års åldern, jag sov hos vänner, min mormor då jag inte vilja vara hemma, mitt egna hem!! jag älskar min pappa, men fan. alla vet att du måste tvätta ögonen.
jag bor i en lägenhet mina morföräldrar köpte så jag kan ha någonstans att bo, där jag kan känna att det är en trygg plats, som ett hem borde kännas. till er står jag i evig skuld till, så mycket ni hjälpt till med. mina storebröder, känns som dom bara ser bort från allt som händer, inte bryr sig, som ni inte bryr er om mig. jag är så glad att jag har min lillebror, min ända familjemedlem.
jag är rädd för stora evenemang i livet, som födelsedagar, och som alla har pratat om senaste tiden, studenten.. jag vill inte ta studenten, jag är för rädd, rädd att alla ska kolla på mig knepig, att dom ser att jag är ensam, jag vill inte visa mig svag. sånna här tillfällen vill jag bara gömma mig, men gör jag det mår jag bara dåligt. jag är så rädd att prata om såna här saker med folk för jag inte vill börja grina. ibland ångrar jag att jag inte gick här i ljusdal på gymnasiet.
undrar hur länge man fortsätter vara rädd, helatiden?
